LISA LUNDGREN

Här är jag

Björkholmen Gallery 2026

Här är jag

20260117 - 20260221

Här är jag. Vem är du? Det är titeln på en av familjepsykologen Jesper Juuls mest kända böcker – en blinkning mot barnet som ser tillbaka på sin vuxna. En uppmaning till ett ömsesidigt, nyfiket möte: här är jag, vem är du? Autentiskt, utan föreskrifter. Samma fråga bär Lisa Lundgrens utställning på Björkholmen Gallery, Här är jag, som följs av en andra presentation av verk på Stallbackens kulturhus med titeln Vem är du?. Tillsammans bildar de ett samtal – mellan platser, bilder och betraktare. I Lisa Lundgrens måleri öppnas portar mot barndomen, men också mot andra tillstånd och världar. Motiven kan vid första anblick framstå som enkla: cirkustält, fåglar, byggnader, upprepningar. Men bakom denna återhållsamma bildvärld finns en förtätning som undviker det naiva. Här finns snarare ett lågmält men ihållande sökande efter något bortom det synliga – en rörelse mot minne, dröm och existentiell närvaro. Lundgren arbetar ofta med tunna lager oljefärg på harlimsförberedd duk, ett material med lång konsthistorisk tradition. Den råa ytan och färgens transparens skapar ett skimmer där bilden långsamt träder fram, nästan som om den redan fanns där och varsamt lockas fram. Bilderna hålls nära ytan och målningarna blir platser att vistas i, snarare än fönster att se igenom. Samtidigt rör sig penseldragen mellan det barnsligt undersökande och det meditativt koncentrerade. Fåglar går, flyr, eller kanske tvekar. Byggnaderna liknar cirkustält – eller tillfälliga hem. Tälten återkommer som motiv i Lundgrens verk, alltid laddade med tvetydighet: de är både skydd och något tillfälligt, både fest och allvar. Som i teatern är allt tillfälligt, en plats på väg till nästa. Man går upp på scenen, deltar, tackar – och går av. Färgerna skiftar mellan svala pasteller och plötsliga utbrott av stark kontrast. Repetitionerna i bildspråket erbjuder inte svar, utan variationer. Varje ny version förskjuter betydelsen en aning, som om samma tanke prövades igen – ett varv till. Upprepningen bidrar till den meditativa känslan, som samsas med en vaksam nyfikenhet: vad händer om vi stannar kvar lite längre? Lundgrens måleri befinner sig tydligt i nuet, men bär spår av ett tidigt barndomsminne – insikten om livets tillfällighet. Det är ett måleri som inte förklarar, utan lyssnar. Som konstnären själv uttrycker det: För mig är det enkla ofta det svåraste. Men när det blir rätt händer något i bilden som stannar kvar. Här är jag. Vem är du?

Text: Ida Therén